Anne tar transibiriska järnvägen på jakt efter sin gamla kärlek, Gyl. Han har inte gett upp sina ungdomsideal utan flyttat till Bajkalsjön för att försöka skapa en idealvärld. Genom möten på tåget och på stationerna, landskapen som skyndar förbi och böckerna Anne läser, släpper hon tankarna fria. Och hon återvänder ständigt till den gamla damen hon har lämnat efter sig i Paris. Clémence Barrot, före detta modist, sitter nog på sin röda soffa och väntar otåligt på att få höra mer om Olympe de Gouges, Marion du Faouët, och framför allt om Milena Jesenská, som simmade över floden Vlatava till sin älskade. Anne brukar läsa för Clémence om dessa rebelliska kvinnors öden, och de har utvecklat en innerlig vänskap. Ju längre resan går, desto oviktigare blir det för Anne att återse Gyl. Istället finner hon det som har fört henne så långt bort: meningen med att fortsätta, trots förlorad kärlek, misslyckade revolutioner och tidens gång. "Le Canapé Rouge är en liten bok full av tänkvärda idéer om livet, resan, kärleken och inte minst om den nödvändiga utopin om en bättre värld." Gunn Gestrin, Hufvudstadsbladet Michèle Lesbre bor sedan många år i Paris. Hon föddes 1947 och växte upp på 40- och 50-talen. Efter att ha fått två barn och jobbat som förskollärare började hon skriva böcker för ett femtontal år sedan. Le canapé rouge (Sabine Wespieser éditeur, 2007) är hennes tionde bok. Den fanns med på Goncourtprisets finallista 2007 och tilldelades samma år litteraturpriserna Prix Pierre-Mac-Orlan och Prix Millepages.