Boken recenserades i Östgötacorren den 15 december. Katarina Sandström Blyme skriver att den är "...en skicklig skildring av en pappa som tidigt bestämmer sig för att behålla lugnet hur absurda anklagelser som än riktas mot honom. Paniken bubblar istället upp hos läsaren som undrar får det verkligen gå till så här?" Boken har också fått mycket uppmärksamhet eftersom författaren Ingrid Carlqvist fick sparken från sitt jobb som chefredaktör på Villaliv, för hennes engagemang för pappors rättigheter, vilket bland annat kom till uttryck i denna bok. Resumé, journalisten, Helsingborgs dagblad är några av tidningarna som skrivit om händelsen. Medierna i P1 hade ett långt inslag om det den 12 december och den 11 december skrev Ingrid Carlqvist själv en debattartikel i Expressen. Här är några fler recensioner: "Fortfarande är jag skakad. En sådan bok väcker så många tankar, för alla har vi en mamma och en pappa och kan relatera till situationen i boken för de båda barnen" Ann Helena Rudberg http://annhelenarudberg1.blogspot.com "Ingrid bjuder på gastkramning när hon hon med sina litterära tumskruvar fängslar läsaren" Östen Hägg, Vanliga Pappor Boken handlar om australiske George Pesor och hans kamp för sina barn. På en jorden runt-resa 1988 fann han den stora kärleken. I en proppfull tysk tågvagn började blonda svenska Liselotte tala med honom, ett samtal som skulle leda till både bröllop och barn. Men Liselotte och George levde inte lyckliga i alla sina dagar, deras kärlek slutade i en hätsk skilsmässa och en bitter strid om barnen. En strid med anklagelser om både mordförsök och sexuella övergrepp, en kamp som fördes på två kontinenter och inte slutade förrän en av dem hamnade i fängelse. Inte utan mina söner är Georges berättelse om hur det han fasat allra mest för drabbade honom: Hans före detta fru kidnappade deras två pojkar och gick under jorden. Ända sedan George fått vårdnaden om Oliver och Nicholas och flyttat hem till Australien, hade han oroat sig för barnens säkerhet. Hans oro var inte frukten av livlig fantasi, tvärtom. Liselotte sa ofta, när hon talade i telefon med pojkarna, att när de väl kom till Sverige skulle de inte åka hem till Australien igen. Men trots att både George och pojkarna berättade detta för den australiska familjedomstolen, fick Liselotte hösten 2008 rätt att umgås med dem under fyra veckor i Sverige. Med tungt hjärta och en svidande oro i magen vinkade George av sina söner på Melbourne International. De såg så små ut när de försvann igenom säkerhetskontrollen, Oliver var elva och Nicholas nio år, skulle de klara att slå larm till andra vuxna om deras mamma kidnappade dem? I Olivers väska låg en mobiltelefon laddad med tvåtusen kronor, en telefon som skulle vara hemlig för mamman. Den skulle bli hans länk till pappa om det värsta inträffade. Några dagar innan pojkarna skulle stiga ombord på flyget hem till Melbourne talade de i telefon med sin pappa. De var glada och såg fram emot att komma hem igen och börja skolan och träffa alla kompisar. Det var sista gången på mycket länge som George hörde deras röster när planet landade fanns de inte med ombord, telefonen var död och ingen av Liselottes släktingar visste var de fanns. Påstod de. Alla de 82 länder som undertecknat Haagkonventionen har lovat att bekämpa att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i ett annat land än hemlandet. Trots detta stod myndigheterna handfallna inför kidnappningen av Oliver och Nicholas. Varken UD, australisk domstol eller svensk polis hade en aning om hur de skulle hitta pojkarna. När George insåg detta fattade han sitt beslut: Han var tvungen att hitta dem själv, kosta vad det kosta ville. För en sak var han alldeles säker på, så här tänkte han inte leva sitt liv inte utan sina söner! Ingrid Carlqvist är journalist och författare från Malmö. Hon har tidigare skrivit böckerna Ego Girl och Ego Woman med Carolina Gynning och Ljusfolket med Benny Rosenqvist.