Smaken för sötma lär ha uppkommit för 35 miljoner år sedan. Homo sapiens föregångare var stora konsumenter av energirik frukt, och eftersom hjärnan behöver mycket energi var sötsuget en förutsättning för att hjärnan skulle växa till sig. Idag finns sötman överallt. Socker och sötningsmedel av olika slag smaksätter och modifierar inte bara godis, läsk och kakor utan även många av våra livsmedel. I innehållsförteckningarna omnämns sötman inte bara som socker utan går också under namn som dextros, glukossirap, majssirap, polydextros, sorbitol, Erytrol, Isoglykos, och många andra. Kritiken av socker är inte ny. I början av 1900-talet, när konsumtionen av socker hade stigit från 1700-talets blygsamma 0,4 kilo per person och var på god väg mot dagens drygt 40 kilo per person och år, var det karies som stod i fokus. Idag är det övervikt, och diabetes, och cancer, och andra sjukdomstillstånd. Också ersättarna, sötningsmedlen, har fått kritik för sin hälsovådlighet. Ändå fortsätter vi att konsumera den där sötman. Vissa kallar den för en drog och hävdar att den skapar ett beroende. Inte underligt att livsmedelsföretagen satsar stort på att utveckla nya varianter av socker och sötningsmedel. Sötsug är en reportagebok. Den berättar om sockrets historia och om sockerindustrins försök att motverka gränsvärden, märkning av livsmedel och sockerskatt. Den går igenom sötmans kemi och kopplingen till den fetmaepedemi som härjar i världen. Den reder ut begreppen kring aspartam, sukralos och de andra syntetiska sötningsmedlen. Sötsug berättar också historien om stevia, den syd­amerikanska örten som många hoppas ska rädda sötman undan det dåliga ryktet som fetmaskapare, kariesodlare och cancerframkallare. Sötsug är skriven av frilansjournalisten Johan Frisk som till vardags bland annat arbetar för Sveriges Radios Kaliber och tidningen Filter. Han är författare till romanen »Första gången han hörde ljuden var en onsdag« (Wahlström & Widstrand 2002).