Under de senaste sex, sju årtiondena har hela befolkningar i de rika västländerna, däribland Sverige, blivit rika. Varenda svensk har numera högre levnadsstandard än kungar hade för några hundra år sedan om man räknar sådant som att överleva barndomen, att få behålla tänderna efter fyrtio års ålder, att slippa oroa sig för missväxt och lunginflammation och att åka på solsemester mitt i vintern.

Detta är troligen det märkvärdigaste som hänt mänskligheten. I och med denna metamorfos har människorna bytt attityder och värderingar. Vi har lämnat fattigdomens värderingar och anammat rikedomens. Nu handlar det inte så mycket om överlevnad utan om individuellt självförverkligande.

Det får följder på alla områden, till exempel skolan. Föräldrar som ska förverkliga sig själva abdikerar från föräldraansvaret och överlämnar det till skolan. Barnen vill inte underkasta sig några auktoriteter och lärarna har förlorat sin självsäkerhet och gamla kåranda.

Denna nya mentalitet förminskar politikernas möjligheter att vidta verkningsfulla åtgärder. Vem som än är utbildningsminister har hon inte verktygen att påverka attityder och värderingar. Hon kan lagstifta och hon kan köpa saker för sin budget, men allmänt spridda mentaliteter låter sig varken påverkas med pengar eller förbud.

Politikens villkor och förutsättningar är nya. Det är viktigt att vi tänker på detta och funderar på hur vi vill ha det med Sverige i framtiden.



Anders Björnsson och Nina Rehnqvist har skrivit var sitt kapitel som gästförfattare.