Hjalmar Branting var Sveriges första socialdemokratiska statsminister. Av vissa har han setts som landsfader och som arbetarnas hövding. Andra har tyckt att han var en svikare som förrådde arbetarklassen och socialismen. I talet Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk (1886) argumenterar Branting för en självständig arbetarrörelse, fri från liberalerna. Talet lade på många sätt grunden till den moderna arbetarrörelsen, och därmed till demokratins genombrott och folkhemsbygget. Det är ett viktigt historiskt dokument , oavsett om man tycker Branting var en hjälte eller en skurk. Med förord av Josef Taalbi.