Där bakom betongfasaderna och de symmetriskt placerade fönstren döljer sig något. Det lever människor där, i miljonprogrammets massproduktioner, på de asfalterade gångbanorna och i de nerkissade sandlådorna.

Det dör människor där. Så lite vet vi om de individer som tillbringar sina liv skyddade i anonymiteten. Bland ensamhushållen och barnfamiljerna och de hushåll som styrs med järnhand och som inhyser slavar och slavinnor.

I Hisings Backa dör människor. Och föds. Och däremellan lever de. Det är de som dör som denna bok handlar om. De som tvingas till tystnad. Som inte får vandra fler plågsamma steg på de kalla vinylgolven i höghusens lägenheter. De som möter döden vare sig de önskar så eller ej.