Vad är motstånd? Vem får vara trotsig? Och på vilket språk skrivs historien om det trots som nästan inte märks?

Rakel delat med tio är ett strängt ömt personporträtt, ett språk som spårar ur. Texten följer Rakel eller Rakel följer texten längs berättelser, rörelser, rötter. Rakels kusin säger: stå inte ensam under ett träd när det åskar, sov inte under gullregn, tro inte att världen blir till intet när du tar farväl. Rakel säger nästan inget men har ett huvud och en vänsterhand som vet att världen vränger, och att varje vrängning kan bli den som tippar allt igen.
   Rakel delat med tio utmanar prosans gränser i täta flätor av rim, assonanser och allitterationer. Tova Gerge lyfter på hatten åt bland annat Mare Kandres I ett annat land, Monica Fagerholms Diva, Alejandro Leiva Wengers Till vår ära och Annika Korpis Hevonen Häst:
 – Eila Palo, Diva, Marco och de andra karaktärerna i dessa böcker är nästan alla barn eller ungdomar, berättar Gerge. Och det finns en tendens att prata om språklek som barnslig lycka, frihet. Men jag tycker att frågor kring underordning och våld är väldigt närvarande i litteratur som använder sig av unga gestalter för att bära fram språkliga normöverträdelser. Rakel, vars uppväxthistoria börjar och slutar i ålderdomen, är en vinkning till dessa gestalter - ett sätt att säga: Hörni, det är okej att ha språksorg hela livet.

Tova Gerge är född 1982 och arbetar främst med skrivande, rörelse och andra performativa praktiker, oftast i kollektiva format. Tidigare utgivet finns bland annat diktsamlingen Manualen (Eolit 2009) som skrevs tillsammans med Athena Farrokhzad. Gerge har medverkat i ett antal antologier, till exempel Omslag (Rosenlarv 2010) samt tidskrifter som Glänta, Lyrikvännen, Ord&Bild, OEI och Kritiker. Gerge är även en del av plattformsförlaget Dockhaveri.