”Livet är för mig att under en kort stund balansera på den tunnaste av linor. Att skriva är att utföra denna akt utan skyddsnät.”, säger Katarina Vastamäki själv om sitt författarskap.Hon debuterade våren 2009 med biografin ”Min pappa – ett krigsbarn”, som anses vara en pionjärgärning. För första gången skildras ett finskt flyktingbarns levnadsöde i ett nytt perspektiv – utifrån den andra generationens krigsbarn.Diktsamlingen ”överlevnad” handlar främst om främlingskap, men också om konsten att bryta upp och bereda livet nya vägar.”Mitt ibland oss sitter en främlingsom ber om att få komma hem.Men jag vet inte hurjag ska hitta in ieller ut urmig själv.”