Oerhört många människor älskar att ägna sig åt sin trädgård. Därför ska man byta begrepp från det trista "arbeta i trädgården" till det mer aptitliga "trädgårdera" och på motsvarande sätt sluta säga "trädgårdsarbete" till förmån för "trädgårdering". Det är viktigt enligt författaren Henrik Valentin för att man ska kunna höja ribban för det lustfyllda med en trädgård. Detta förändrade förhållningssätt påverkar våra upplevelser.
Boken innehåller drygt tjugo kapitel i form av välformulerade, underhållande och tänkvärda krönikor eller korta essäer. De behandlar en lång rad ämnen som hör till trädgårdslivet. Författaren utgår i flera fall från sina egna ofta komiska upplevelser som trevande nybörjare. Efterhand har erfarenheterna gjort honom till en kunnigare odlare med egen omskriven trädgård och som anläggare av gröna installationer.

Bland alla de teman som Henrik Valentin studerar med glimten i ögonvrån finns ljud och oljud, fula blommor och vackra ogräs, modet att kasta en ros och om man kan ha för många rosor. Andra kapitel handlar om klädsel under rubriken Linnetanter och slashasar samt hur man ska lyckas bevara barnasinnet. Ytterligare texter ägnar sig åt vikten av vatten, humor och komik och den provocerande frågan om det finns trista trädgårdar. För många kan Henriks utveckling av tankarna kring odlarens sista trädgård kännas som en stor lättnad för vem vill någonsin tänka på att trappa ner och när man ändå blir tvungen kan det bli precis så lustfyllt som det bör när man ägnar sig åt att trädgårdera.