John tar en sista-minuten-resa till Patmos. Han är en medelålders lärare som tappat engagemanget för sitt jobb och smiter för att få vila.
Man kan förstås spekulera om Patmos ändå inte är ett omedvetet val. John har i bagaget en kristen tro från ungdomsåren. En gång var den högst levande, nu sover den rätt djupt. Så naturligvis vet han att Patmos är ön, där den gamle Johannes skådade Uppenbarelsebokens vilda syner. Men inte gör han någon sorts sentimental religiös resa. Patmos råkar bara vara billigast.
Men kanske livet rymmer gudomliga ingripanden som vi själva inte alls tänkt oss? - Hur som helst, på Patmos möter John den uppståndne Kristus och smälter hela sitt liv med Uppenbarelsebokens hjälp.

Allan Willny har skrivit en mycket märklig roman om en ganska vanlig människas möte med det heliga. Det för mig stora är att John verkligen känns som en människa ur min vardag, inte som ett konstruerat predikoexempel.
Och han är inte ens knäpp. Han har bara fått Guds helighet i skallen.
Kan sådant verkligen hända utan både fantasy-världens dispens från vanlig verklighet och djupdykningar i psykopatologins mekanismer?
Allan Willny får mig att tro det.
Helighet finns, hela tiden, också för oss "vanliga" människor. Lars Collmar