Med bytet hårt tryckt mot bröstet trevade han sig tillbaka genom dörren till kajutan. Nu fort upp till ljuset och luften! Framför allt till luften. Han sneglade uppåt och såg den svarttjärade båtbottnen ovanför sig. Livlinan och luftslangen hängde rakt ner genom det gulgröna vattnet, och ytan speglade sig osm en skiva av silver. Det fräste för varje gång luften, i korta stötar, pressades in i hjälmen. Han ryckte två gånger i livlinan. Flickorna halade och drog uppe i båten. Björn svävade uppåt, fick tag i båtkanten med ena handen och kastade ombord den mystiska väskan.