Jag vill berätta om mitt Malmö Stadsteater, det fina huset vid Fersens väg. Om när vi allihop var samlade under samma tak; sjungande, dansande skådespelare, skådespelande korister, sjungande dansare, musiker och scenarbetare. Innan allting delades upp och specialiserades. Om Naima Wifstrand och slöjföringen och pionjärerna som inte ens fick sitta på en stol i logen. Om hur Sture Lagerwall intog kantinen och Gudrun Brost hoppade in och gömde sig i Mutter Courages vagn för att hon kom av sig. Om hur man inte tar suffl ering och hur man nedtecknar koreografi . Om mordhot och premiärblommor. Detta unika hus som har skapat artister som Marianne Mörck och Arne Strömgren. Fram till delningen 1994. Mitt Malmö Stadsteater, vilket betyder från mitt perspektiv.