Ett valår skulle kunna vara tidpunkten för ideologiska och politiska samtal om hur vi vill leva. Nu präglas snarare den offentliga debatten av protester. Människors begär efter rättvisa, välbefinnande, en hållbar framtid och jämlikhet tenderar att trängas undan av mer vardagsnära, akuta frågor och behov. Som läkaren Roya Hakimnia formulerar det i sin artikel om vården: Vem fan ska ta hand om mamma? Har grannen några anhöriga? I det här numret av Bang diskuteras några frågor inför höstens val. En gemensam agenda för artiklarna är en längtan efter att andra principer än patriarkatets och rasismens ska gälla. Lena Sohl blir rasande över arbetarklasskvinnors arbetsvillkor. Emma Dominguez är trött på sociala entreprenörer som ska ”rädda” förorten. My Vingren skildrar rättslösa papperslösa kvinnor och Madde Lundin kräver mer av antirasisterna. Bangredaktionen har också nåtts av ett brev om glesbygden, Dalslands enda kvinnojour som stängde och tågen som inte stannar på platser där människor bor. Ekonomhistorikern Klara Arnberg drömmer om en ofärdig, snarare än ovärdig, välfärd och Elias S. Ericson sammanfattar i en serie transkampen i Sverige så här långt. Dessutom krav om att Sverige måste gå före EU i migrationspolitiken.