"Det vore sannolikt inte felaktigt att definiera den extrema fas av kapitalismens utveckling som vi i dag lever i som en gigantisk ackumulation och ökning av dispositiv. Förvisso har det funnits dispositiv ända sedan homo sapiens dök upp, men man skulle kunna säga att det i dag inte finns ett enda ögonblick i individernas liv som inte är format, besmittat eller kontrollerat av ett eller annat dispositiv. Hur kan vi då bemöta denna situation, vilken strategi bör vi följa i vår dagliga närkamp med dispositiven?"