I novellsamlingen Främlingarna (1903) är det främlingskapet, i dess olika skepnader, som står i centrum. Här skildras individens känsla av utanförskap i förhållande till samhälle, samtid och normer, respektive ett upplevt främlingskap mellan individer, kön och klasser. I Främlingarna förs även intresseväckande samtal kring kärleken, religionen, krig och fred, livet och döden, med den borgerliga tapeten som fond. Läsaren bjuds in i olika realistiska miljöer från det sena 1800-talet. Stämningsbilderna - målade med inlevelsefulla penseldrag - ger ytterligare stöd för uppfattningen, att Söderberg är en av Sveriges största berättare.