Utformningen av detta tema började i samband med vändorna kring nyvalet, med alla de skolbesök SD gjorde, där polisen och till och med SÄPO deltog i att tvinga elever att lyssna på ord som attackerade deras kroppar och deras liv. Det gångna året har den politiska debatten sedan präglats av kampen om ordet, om rätten - och vilkas rätt det är - att yttra sig fritt, om språket, om rätt till sin åsikt och aktivism utan risk för registrering. Makten över ordet är tätt sammanbunden med ett försvar av fascister, rasister och försvaras på bekostnad av icke-vita. Detta tema handlar inte om språk, yttrandefrihet eller ord. Det handlar om vad villkorandet av ord döljer, vad makten över ordet upprätthåller för ideologi.
Joakim Medin skriver om konflikten i nordöstra Syrien, och om varför ett språk är så tätt sammanflätat med ett folks frigörelse, med den kurdiska självständighetskampen. Viktor Mauritz undersöker yttrandefrihetsbegreppets paradox och hur detta demokratins kännetecken används som ett verktyg i en avdemokratiseringsprocess. Poeten Petra Mölstad behandlar intersektionen mellan fascism och ord i sin dikt Ordningen. Malik Tahar-Chaouch och Houria Bouteldja skriver om efterdyningarna av attentatet mot tidningen Charlie Hebdo, och hur strategin kring den nationella enheten spär på rasistiska strukturer i denna forna kolonialmakt. Valdemar Möller skriver om hu polisregistreringen av asylaktivister hämmar aktivisters yttrandefrihet.