Som antirasist i dagens Sverige är det lätt att bli nedslagen, att tänka att allt hela tiden blir sämre, att det inte finns något ljus i slutet av tunneln. Asylrätten har urholkats, de styrande partierna har stängt gränserna och positionerna för hur mycket rasism man kan komma undan med flyttas ständigt fram. Därför tänkte vi att det är dags att för ett nummer lämna den svenska kontexten och blicka ut över världen, både för att inspireras och för att få perspektiv.
 
Till det här numret hade vi som mål att göra ett nedslag på varje kontinent, inte för att dra slutsatser om den antirasistiska kampen i hela världsdelen eller ens i landet i fråga, utan för att visa på en antirasistisk kamp som pågår just nu.
 
Det blev till slut fem bidrag till temat lokala kamper: Syftet är, förutom att ta ett break från Sverige och lära oss mer om vad som pågår i världen, att bredda vår syn på vad rasism och antirasism är och kan vara.
 
Utanför temat hittar du bland annat Johanna Palmströms reportage från den konferens som kommer att ligga till grund för America Vera Zavalas pjäs Svenska Hijabis. Emma Eleonorasdotter intervjuar Johan Nordgren som forskar om drogen kat och har hittat obehagliga rasifierande föreställningar om den. Dessutom tar Anders Eklöf med oss in i den djupaste Hollywooddjungeln.
 
När du läst klart det här numret har du förhoppningsvis hunnit med att både uppröras och fyllas av hopp, kampviljans två främsta drivkrafter.