Karl Östman och Maria Sandels berättelser och dikter publicerades framför allt i arbetarpressen. Båda levde mitt bland de människor som de skildrade. De beskrev den brutala verkligheten som omgav dem med nöd, svält, kriminalitet, superi, hemlöshet och prostitution men de visade även hur solidariteten höll arbetarklassen samman och hur längtan efter förändring bidrog till både bildningssträvanden och organisering. Berättelserna är starka tidsdokument. De berör och upprör och parallellerna till vår egen tid är många.