”Vad är så berörande i Tema med variationer? Där finns ett nytt, utomordentligt expressivt språk, som med hjälp av avbrott och branta övergångar ger prosan lyrisk täthet, associativ kraft och rörelse. Där finns mitt i svartsynen en ofta befriande, drastisk humor. Där finns till sist den djärva kompromisslöshet, som vi alltid förknippar med Tuominen, men som här framstår som än direktare i kraft av den språkliga nyvinningen.” - ur Anders Olssons efterord