Del 1: Linn badar, letar efter sin syster och planerar en stöld. Del 2: Linn tältar i Abisko. Hon gräver ett hål med en sked. I tältet gömmer hon en glasburk. Romanen undersöker samtidighet och relativitet i rymden, tiden och språket. ”Våren drar sig undan. Tjocka vita snöflingor singlar nu förbi badrumsfönstret, ner mot marken där de smälter. Jag reser mig för att titta på dem. Varje snöflinga innehåller en bokstav, beroende på hur de landar bildar de olika ord. Ord som morgonrock, kartong. Jag öppnar fönstret, några snöflingor blåser in till mig, svävar ner mot badkaret, smälter. Bokstäverna simmar förvirrade omkring i det varma vattnet. Jag simmar med dem, läser orden de bildar: tonfisk, tonsill. De verkar ha humor, snöflingebokstäverna.” ”Stigen mot Lapporten syns tydligt när hon kommer ut ur skogssnåret. Sju kilometer kvar. När faller mörkret? Stigen leder uppåt, hon är på gränsen till kalfjället, ännu finns några spridda fjällbjörkar. Och så ser hon den, den sista, ganska liten med två hopväxta stammar som ett U, precis som hon föreställt sig hemma vid datorn. ”Kom, följ med mig” ropar hon. Sakta, sakta börjar björken röra sig. Linn går i förväg, hon måste komma fram någon gång.”