Författaren Gui Mallon är gitarrist och har själv spelat på gatorna i New York, London, Paris, Madrid, Stockholm och Göteborg. Han är kompositör, poet och författare med flera utgivna böcker och album i Sverige och Brasilien. Kungsgatan är skriven som en satir och ett drömspel med uppbruten kronologi och fiktionsbrytningar. Tid och rum befinner sig i ett svävande tillstånd. Vissa detaljer tyder på att platsen är en stad i Sverige som liknar Göteborg och att tiden är sent 1900-tal. Men iscensättningen kan lätt förläggas till en helt annan stad och tid. Pjäsen utspelar sig på en gågata, Kungsgatan, bland försäljare, flanörer och en främling som söker ett (tillfälligt) hem på jorden. Musiken spelar en huvudroll. Musiken ger pjäsen kristallklar rymd mitt i förvirringen, kärleksdrömmarna, sorgen och våldet. Historiens vingslag slår. Här framträder gestalter från det förflutna, t. ex. Olof Palme och Carl Michael Bellman. Vi får möta Reinaldo da Silvas döda mor Agnes och hans döde vän Luiz som ingriper aktivt i händelseförloppet. Det förflutna ger relief åt nuet. På gatan möter vi polismannen Peter, lottförsäljaren Baldo, Turisten, de unga kvinnorna Åsa och Luana. På scenen sitter metapubliken, som i ett huj kan förvandlas till den ärorika Svenska Akademien. Pjäsen kretsar kring livsgåtor, politiska och psykologiska teman som är universella och samtidigt personliga. Kungsgatan är en historia om Sverige, berättad ur en främlings perspektiv, med skarpa satiriska konturer. Den första versionen av Kungsgatan tillkom 2010. Versionen som publiceras nu innehåller många nya scener. Situationen i Sverige förändras. Det gör att pjäsens gestalter får ständigt skiftande roller som uttolkare av samtiden och vittnen från det förflutna.