Sommaren är het och torr. På en äng vid utkanten av en liten by är det bara en av solrosorna som har tillräckligt långa rötter för att nå bäcken. Han är störst och vackrast och utropar sig själv till kung och berättar om allt han ser bortanför ängen. Men till slut faller regnet och plötsligt är inte Kung Solros störst och vackrast längre.