Den finska poeten Pentti Saarikoski väcker skrivlusten. Ruset uppstår. Också Sandra Holm vill dricka och berätta. Det är till honom hon riktar sina ord.
Författaren blottlägger här sina inre motsättningar i en tvivlande och insisterande bekännelse.
Har jag varit här förut? Frågeställningen såväl inleder som avslutar romanen. Hon befinner sig i sitt födelsehem, precis söder om polcirkeln, i Köpenhamn och Milano. Efter att i hela sitt liv varit till lags söker hon
en plats i sig själv och världen.
Hon vill vara så mycket. Hon önskar att vara alla de kvinnor hon själv vill vara, på en och samma gång, i en salig blandning.
Men kanske är det just denna splittring, som Erik Jonsson skriver i sitt förord, som gör hennes bekännelse så egendomligt extatisk och vibrerande. Det som gör ängslig frånvaro till närvaro, och frammanar känslan av en stark utstrålning, som från en levande kropp.
I all sin högstämdhet och förtvivlan lyckas Sandra Holm göra sig till iakttagare av sitt eget drama.