Författaren är docent i meänkieli (språk).
Boken är inte konst, inte vetenskap, inte konstvetenskap. Men vetenskapskonst. Se delarna via helheten. Inte tvärtom. Två språk, två livsformer: 1. Talspråk är verb där formen bär innehållet. Du förstår med enskilda sinnesintryck subjektivt. Textlösa tänker förnuftigt i en levd värld. 2. Textord är substantiv. Som i en spegel förstår du med substantiv. Avvisar verb. Kvantfysiken säger att universums minsta föremål är både verb och substantiv. Konstens helhet och vetenskapens delar.
Bokstäver är påhitt som skapade en ny livsform. Texter socialiserar medvetandet och speglar det all-männa. Gör oss till flockdjur. Egot består av texter som getts mening i skolan och skapar det offentliga samhället. En allmänbildad självgående bokhylla som tänker i hierarkiska diskurser. Läsglasögon säger bönder. Textintellektet är en social konstruktion som vilar på en upplevd genuslös tomhet. Utvecklades med boktryckarkonsten. Stärktes massivt av allmän skolgång. Den kulturella evolutionen går från natursmart själv till katedersmart ego. Från enskilda verb i ett skaparspråk till allmänna substantiv i ett förvaltarspråk. Nyskapande är att tänka textlöst. Egoisten är en egosocialist. Välutbildade identifierar sig med böcker och tänker med textord utifrån ett helikopterperspektiv. Depressioner är egot som vill mörda själen. Egodöd är textdöd. Samhällskulturen utplånas. Du återgår till ditt barfotaliv och tänker som bönder nerifrån och upp. Egodöd är välkänt i alla skriftkulturer. Finns förstås inte hos textlösa kulturer.