Förord

Fram till 1930-talet var Sverige ett utvandrarland. Årtionde efter årtionde lämnade en stor del av befolkningen vårt land därför att de inte kunde försörja sig. De flesta valde Nordamerika där de hoppades på en bättre framtid.

 Efter det andra världskriget började välfärdsstaten byggas, det rådde full sysselsättning och människorna fick det allt bättre här hemma. Få ville lämna Sverige medan allt fler sökte sig hit. Det började med invandring från grannlandet Finland men metallarbetare från Italien kom snart efter. Det var jobb och pengar som lockade. Oro och förföljelser gjorde att stora grupper också sökte sig till Sverige från Grekland, Chile, Balkan och många andra områden.

Det var framför allt två skäl till, att Sverige öppnade sina gränser. För det första gjorde invandringen Sverige rikare på många olika sätt. För det andra ville vi erbjuda en fristad till förföljda människor.

Jag tycker att Sverige bedrivit en generös invandringspolitik, särskilt om man jämför med våra nordiska och europeiska grannar. Däremot har vi tyvärr inte alltid lyckats ge de nyanlända tillräckligt bra möjligheter att finna sig till rätta i det nya landet.

Därför slås jag av, hur ofta jag möter människor från Iran med viktiga uppgifter i det svenska samhället, inom kultur, sjukvård, forskning, politik och restaurangnäringen för att nämna några exempel. Jag har också fått nära personliga vänner som kommit från Iran. Det har gjort mig nyfiken på deras berättelser om varför och hur de tagit sig till Sverige. Jag tror, att vi skulle ha både glädje och nytta av att få lära oss mer om de nya svenskarnas väg till vårt land. Jag hoppas att denna bok skall stimulera fler att berätta sin historia.

Ingvar Carlsson