De ögonblick då storfärnan plockar brödbitar på ytan, i bakvattnet, i skydd bakom det halvt sjunkna alträdet. När den skygga storfärnan överlistas att ta den brödförsedda kroken och efter några rusningar ligger säkert i håven. Kanske är det stenåldersmänniskans känsla för det fällda bytet som sitter kvar i oss eller glädjen av att ha klarat ett högt uppsatt mål. Oavsett vad det är som driver oss så ger det en efterlängtad kick. Men till skillnad från stenåldersjägaren behöver vi inte äta fisken, vilket nog är tur för flera sportfiskade arter. Fiske som sport och rekreation är viktigt för många, ung som gammal. I det avseendet är rik eller fattig oviktigt. Att släppa tillbaka en stor färna och se den simma iväg är en härlig känsla. Veta att den klarar sig och kan glädja fler.