Maken och Mina träffas allt mer och till slut flyttar han in. Den lilla familjen utökas med hunden Niklas och livet är på väg att kännas som det ska. Mina börjar långsamt landa i trygghet och värme. Dock känner hon sig förföljd och orolig. De senaste årens händelser har tagit hårt och sorgen är tung. Att säga att hon blev glad över att det återigen började hända farligheter omkring henne är väl att ta i, men det fick henne att flytta fokus från sin egen sorg och börja använda huvudet till annat än att ömka sig. En av hennes grannar har genom en illegalt uppsatt kamera börjat hålla ett vakande öga på Södra Station. Samtliga grannar är honom evigt tacksam för det. Födelsedagen firar hon i Paris, utan maken som hellre stannar hemma med hunden. Mina besöker nu sin sedan många år utlånade lilla lägenhet. Äntligen, efter runt 40 år, försöker hon på allvar göra sig av med de gula djävulsögon som förföljt henne genom livet. Maken svarar inte i telefon, något som naturligtvis gör Mina orolig och får henne att frukta det värsta. Det hon möts av när hon kommer hem är något hon inte ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig. Livet ställer sig upp och ner, mattan dras undan och den Mina litat mest på visar sig vara någon helt annan än hon trott. Tillfälligheter, mord, konspirationer och märkliga händelser tar henne tillbaka dit, där allt började för många år sedan. Ljug, hittepå, sanningar, önskedrömmar, verkliga händelser, kärlek, svek, vänskap, skumraskaffärer, utpressning, mord, hörsägen, fantasi, härliga karaktärer; kort sagt, i varierande grad verklighetsbaserade skrönor. Detta är den nionde delen i serien om Mina Flanagan.