I boken möter vi en skog där sly, vältor och stormskador har lämnats. Tillsammans undersöker bilderna de strukturer, mönster och kompositioner som skapats av förmultnande grenar och trädstammar. Samtidigt blir vi påminda om vårt eget tillstånd: vår egen materialitet och förgänglighet. Samlade i bokformat skapar bilderna en intim plats som kan öppnas av läsaren eller tas med i handen. Lagerquist har fotograferat med en analog mellanformatskamera, kameran är stor nog för att kräva omsorg och uppmärksamhet men tillräckligt portabel för att bära med sig på långa gåturer. Tid, omsorg och att återkomma till samma skog var viktiga aspekter i arbetet, ställt på sin spets eftersom Lagerquists pappa blev sjuk under denna period – en man som gjort skogen till en viktig del i sitt liv.