Tidskriften Mana 4(2019) De förtrycktas pedagogik

I detta tema inspireras vi av Paulo Freires idéer i boken De förtrycktas pedagogik från 1968. Den brasilianske pedagogen och filosofen Freire var emot alla system som skapade en ordning där vissa människor ansågs vara värdiga systemets resurser och andra utdefinierades som ovärdiga desamma. Han etablerade en kritisk pedagogik som syftade till social förändring.

Genom att sätta fokus på den kritiska pedagogikens möjligheter vill vi visa på möjligheten att i samtiden skapa politiska och institutionella rum som befolkas av pedagoger, elever och tänkare vars dröm är att förändra samhället i grunden, och vars anspråk är att bekämpa de sociala och ekonomiska orättvisor som dagligen påverkar våra liv. Detta gör vi genom att med hjälp av Samuel Edquist och Nazem Tahvilzadeh titta på Sveriges folkbildningstradition, både historiskt och idag. Med hjälp av Lelya Troncoso Pérez läser vi om den chilenska studentrörelsens kritik mot det nyliberala utbildningssystemet som reproducerar rasism, kolonialism och antifeminism. Här är Freires lärdomar högaktuella. I temat sista text blottlägger Kitimbwa Sabuni hur ”tacksamhetsskulden” som icke-vita förväntas visa gentemot Sverige är första hindret för mental dekolonisering.

Utanför temat får vi bland annat ta del av en fantastisk fotoserie av Kawsar Hussein om vad som skapar glädje hos fyra svarta tjejer. Utöver det får vi i ett reportage från Colombia läsa om nasafolkets kamp för att skydda sin rätt till marken.