Posljednji let za Oslo [Sista flyget till Oslo] Det är tre decennier sedan jag har varit i det här landet som en växt som växer med fel rot vars safter den bara omedvetet suger upp utan några känslor. Jag är nästan åttio. Jag bär mitt namn som anledning till oroligheter och exil. Jag ger inte upp det, jag valde det inte ens, det gavs till mig utan mitt samtycke, jag hade ett till i min ungdom, men jag ger inte upp det här heller, jag lämnar det som en påminnelse om svåra tider och dåliga vänner. Jag försöker glömma det förflutna, jag kan inte ge upp det, men jag kan inte heller acceptera det som ett kärt minne. Jag tänker inte på framtiden, den bestäms av högre makter. Och jag kanske redan har använt det, så det är inte värt att bry sig om. *************************** Uzeir Bukvić föddes 1946. i Kukulje, nära Bijelo Polje, Montenegro. Han avslutade gymnasiet i Brčko och fortsatte sina studier först vid Filologiska fakulteten (Institutionen för slaviska studier) och sedan vid Fakulteten för dramatisk konst i Belgrad. Han arbetade på tv och radio i Brčko och Sarajevo och har belönats med de högsta priserna inom journalistik för sitt arbete. I tjugo år var han reporter på ”Bosnisk Post”, tidningen för bosnier i Skandinavien. Han är medlem i Den norske forfatterforening och Norsk faglitterær forfatter- og oversetterforening. Under de senaste åren har han mest varit aktiv med att skriva böcker och hålla sig till den dokumentära genren. Han är belönad med norskt jämlikhetspris för fyraårigt kulturprojekt Bosnisk sommarskola i Kristiansund. Han bor i Norge sedan 1994 som frilansförfattare, journalist och filmarbetare. Han har publicerat drygt tio böcker.