En kvinna som gråter ljudlöst och river upp sin kropp inifrån är fast besluten om att verka ”normal” utåt. Hon kämpar tills dem dödar kärleken i henne. Med ett ultimatum på en timme tas hennes liv ifrån henne, samtidigt som hon får resten av sitt liv på sig att gråta, sörja, hata, eller… Att utan användarinstruktioner för sig själv välja kärlek och förlåtelse som lösningen på vägen för att lära känna flickan som hon förlorade någonstans i livet för 20-någonting år sedan, och för fem år sedan igen. ***************** Amela Dželić föddes 1972 i Banja Luka (Bosnien och Hercegovina). En tid bodde hon i München och Rijeka (Kroatien), nu i Göteborg. Och överallt känner hon sig – hemma. Hon beskriver sig själv som oförbätterlig romantisk och kär i livet, människorna, naturen och djuren. Han leder den kreativa verkstaden ”Balans inom oss”, där han behandlar ett outtömligt ämne: kvinnor från vårt område, samtidigt som han talar öppet om det de flesta ”sopar under mattan”. Hon gav ut sin första bok 2020 under titeln ”Jag – utan bruksanvisning”, öppnade sin själ där och skrev om livets skeden som oftast gömmer sig mellan väggarna, de som står dig närmast och från allmänheten. Samma bok gavs ut 2024 på svenska. Sorgen efter förlusten av några nära och kära läker hon genom att skriva verser, så skapades diktsamlingen ”Neka te” (Må du vara, 2024). Hon är en dotter, syster, mamma, partner, vän och för att uttrycka det enkelt, kvinna.