Romanen Khan-al-Khalili skildrar det berömda Khan-al Khalilikvaretret under andra världskriget, just när Kairo bombades av tyska flygplan. Händelserna i romanen kretsar främst kring familjen Akif, som flytt från stadsdelen Sakakini, när den utsattes för flygbombning, till kvarteret Khan-al Khalili, eftersom fadern trodde att Al-Husseins grav låg där och dessutom många moskéer och andra heliga platser. Man trodde att tyskarna respekterade muslimer och därför inte skulle bomba islams hjärta. Folk trodde så eftersom det gick rykten om att Hitler hade en dragning till islam. Vissa trodde till och med att han hade konverterat. Familjen Akif tillhör medelklassen, där många har statliga anställningar. Huvudpersonen i familjen- och romanen- är Ahmed Akif, äldste son till Akif Ahmed, pensionär, och hans hustru Dawlat. Ahmed Akif, sonen, har en enklare statlig anställning och är ansvarig för försörjningen av familjen. Han vill både leva traditionellt och följa de levnadsregler som det för med sig och vara en del av den moderna livsstilen. Hans yngre bror Rushdi är hans raka motsats. Den lysande författaren Naguib Mafouz skildrar i Khanal-Khalili livet i de populära stadsdelarna och fångar Kairos själ. Han skildrar romanens huvudpersoner utifrån och inifrån så som bara en framstående författare kan. Han fick Nobelpriset 1988. Han har en rik produktion bakom sig och hans verk är utgivna på många språk förutom arabiska.