Med Kallias, eller om skönheten introducerar Friedrich Schiller (1759–1805) tanken om konstverkets autonomi i det västerländska tänkandet. Texten är skriven som ett antal brev till vännen Gottfried Körner och inleder Schillers produktiva dialog med Immanuel Kants filosofi. Schiller presenterar här sin teori om det sköna, som även kommer att informera det senare, mer välkända verket Om människans estetiska fostran. I breven till Körner ställer Schiller fram ett sammansatt begrepp om konstens frihet, enligt vilket konsten kan ge upphov till skenet av frihet i en ofri värld. Kallias, eller om skönheten är en nyckeltext om man vill förstå hur tanken om konstens autonomi och frihet ursprungligen tog form. Den förblir än idag en väsentlig referens för varje försök att förstå relationen mellan politik och estetik.