Från att ha varit helt sönderbombat med enbart rykande ruiner har Sodankylä byggts upp till ett blomstrande modernt samhälle. Sodankylä är Finlands näst största kommun till ytan. Där finns bl.a. Urho Kekkosens nationalpark. En stor turistattraktion är den gamla träkyrkan från 1600 talet. I Sodankylä kan man höra olika språk från alla världens hörn. Fågelskådare, filmfestivalsbesökare och guldvaskare i Tankavaara. Sodankylä är en genomfartsled för alla turister som ska till Nordkap. Norra delen av kommun tillhör samernas hembygdsområde Naturen i Lappland är dramatisk med kalla och långa vintrar med dansande norrsken och den mörka kamostiden där inte en endaste ljuspunkt syns på himlen. Varma var somrarna när man fick gå till matkällaren och försöka svalka sig och myggsvärmar som attackerade människor och djur. För människorna i Lappland är sådana saker helt naturligt och man pratar inte så mycket om det Det var till sådana förhållanden och miljö jag föddes några år efter kriget i Sodankyläs kommun i byn Siurunmaa. Jag ska berätta några episoder och händelser från min barndom fram till ålderdomen som jag kommer i håg ända från 3 - 4 års ålder. Den tid när vi bodde hos far-och morföräldrar har påverkat mig och lagt en grund för framtiden att klara sig i livets upp-och nedgångar. Mina föräldrar hade träffats under kriget när pappas familj var evakuerad i Lohtaja där mamma bodde med sin familj. De gifte sig och flyttade till pappas föräldrars hus i byn Siurunmaa, 12 km från Sodankylä. När de kom till Sodankylä möttes de av en enorm förödelse efter tyskarnas framfart. Endast en skorsten hade stått upp bland ruinerna. Ofta har jag tänkt hur det har känts för mamma att lämna ett tryggt hem i Österbotten och flytta till ett sargat Lappland med pappa Duktig som hon var och välrustad hemifrån anpassade hon sig väl i den nya miljön och lärde sig att trivas där.