En essä om den romantiska lyriken och den existentiella katastrof som hotar mänskligheten i tidsåldern antropocen. Genom poeter som Joseph von Eichendorff, Percy Bysshe Shelley och William Wordsworth utforskas vad det betyder att förnimma och erfara. Poesin bär med sig en kunskap och en etik, den talar om världen och den talar om oss. I katastrofala tider blir konsten en vägvisare och lisa.