Den sista bilden är en av texterna i denna bok. Det är varken den sista bilden på mig eller på min pappa. Det är en sista bild på ett annat sätt.
Sorg i livet – Liv i sorgen berättar om min sorg; mina sorger. På tre år begravde jag min familj. Min bror, min mamma och sist min pappa. Fem begravningar ordnade jag för tre personer. En märklig känsla.
Att berätta uppmanades jag av en sommarpratare. Att berätta fick jag som råd av en klok kvinna. Att berätta lär jag mig av en man som bor inom mig och som jag kan gå till för att se hur han hanterar sin sorg och sitt liv.
Ljusa berättelser behövs för att berätta de mörka. En balans.
Är livet och döden motsatser? I min värld är det annorlunda. Utan död, inget liv. Men vad är egentligen döden? Ja, den som kunde svara på det, men för mig är den något annat än ett slut.
Liv i sorgen får jag av att skriva och av att måla; Färg i sorgen – Liv i färgen. Att måla är att berätta en historia, kanske en
saga. Att skriva är att ge färg åt tankarna – de grå och tunga. Skapa en frizon där sorgen får leva och livet får färg.