Däcken knastrar mot gruset när socialsekreterarnas bil rullar in i villakvarteret. Mira trycker pannan mot den svala rutan och ser husen passera...Det är ett sådant område som doftar nystruken bomull och trygghet, en värld hon bara besökt som gäst, men som aldrig har varit hennes. I hennes barndomshem har det inte funnits någon somn strukit kläder. Där har luften hängt tung av outtalade bråk och köksbänkarna har svämmat över av disk och kaos...Dörren svänger upp och där står de. En mamma och en pappa som inte ser trötta ut...De har väntat på just henne.

"Den här boken fortsätter att påminna om barns behov av skydd, när de är för unga för att kunna skydda sig själva. Sedan vänder den blicken mot vuxenvärlden. Vad kan vi vuxna göra? Vad bör vi göra?"

Ur Förordet av Åsa Nilsonne, psykiater, leg psykoterapeut, författare och professor emeritus i medicinsk psykologi