I Gräsen i Thule. Några närläsningar av Harry Martinsons civilisations och kulturkritiska dikter framställs poeten som siare. Vad som i några kritiska dikter den gången samlingen publicerades kunde betraktas som överspänt är i vår tid en verklighet som de flesta, oavsett ideal har svårt att undkomma. En underliggande fråga i uppsatsen rör hur människan kan återfinna sitt rum i spänningen mellan förflutenhetens landskap och framtiden. Peter Hultsberg saknar svar, men blir en megafon för dilemmat.