Nu som 82-åring kan jag se att resan till Wien har gett mig ett sammanhang och den grund varifrån jag kommer och delvis hör hemma. Hit har jag sedan återvänt regelbundet under hela mitt liv – med kärlek, dofter, kultur, musik, språk. Jag läste tyska vid universitet där 1980 och pappan till min dotter som var wienare förde mig in i Wiens musik- och kulturliv. Detta hade inte hänt om inte kriget brutit ut, om min farfar inte stupat, om min far inte kommit som flyktingbarn till Sverige. Då hade jag varit någon helt annan – någon annanstans – eller inte funnits alls. Krig som splittrar, söndrar, förenar, som låter rötter sprida sig åt olika håll i denna förunderliga, föränderliga värld.