Vid kyrkomötet i Konstantinopel antog kyrkan en liturgisk trosbekännelse, som huvudsakligen återger den nicenska, med ett förtydligande av sin tro på den helige Anden. Än i dag använder kyrkan denna trosbekännelse som ett uttryck för och en påminnelse om den tro som Jesus Kristus anförtrodde åt sina apostlar och som apostlarna i sin tur förde vidare i kyrkan. Det är denna trosbekännelse som Jakob kommenterar i sin homilia om kyrkomötet i Nicaea som föreligger i svensk översättning i denna bok.