Maria Sandel (1870-1927) var Sveriges första kvinnliga arbetarförfattare. Om detta råder konsensus. Frågor i stil med “vilka arbetarförfattare ska ha tillträde till parnassen?” och “har Sandels böcker några konstnärliga kvalitéer?” har däremot då och då diskuterats av olika journalister och författare … och vid dessa tillfällen har det inte alltid funnits samförstånd. Under det sena 1920-talet användes Sandels postumt utgivna roman Mannen som reste sig som ett slags slagträ i den ständigt pågående debatten mellan socialistiska och borgerliga kritiker. Under 1960-talet var det – av svårförklarliga skäl – få som tog Sandels namn i sina munnar. Under andra hälften av 1970-talet återupptäcktes och återupprättades Sandels liv och verk av feministiska litteraturvetare som Ebba Witt-Brattström och Tilda Maria Forselius. Maria Sandels eftermäle undersöker hur Sandels författarskap har behandlats åren 1927-2011. Samtidigt berättar den historien om ett kulturlandskap statt i ständig förändring.