Insvept i primalgudarnas slöjor, föddes en jungfru såsom Ödesgudinnorna utlovat: Seraphena Mierels framtid har aldrig tillhört henne själv. Utvald redan före sin födelse för att uppfylla det avtal hennes förfader slöt för att rädda sitt folk. Sera måste lämna sitt liv bakom sig och offra sig själv som gemål till dödens primalgud.

Men Seras verkliga öde är den mest välbevarade hemligheten i hela Lasanien – hon är inte den beskyddade jungfrun, utan en lönnmördare med ett enda uppdrag, ett enda mål: att få dödens primalgud att bli förälskad, att bli hans svaghet och sedan... att förgöra honom. Misslyckas hon, dömer hon sitt kungarike till en långsam undergång i rötans våld.

Sera har alltid vetat vad hon är: utvald, gemål, lönnmördare och vapen; en vålnad, aldrig helt formad, men dränkt i blod. Ett monster. Tills han kom in i hennes liv. Tills dödens primalguds oväntade ord och handlingar skingrade mörkret inom henne. Och hans förföriska beröring tände en passion hon aldrig tillåtit sig att känna – och inte får känna för honom.

Men Sera har aldrig haft något val. Hur hon än gör är hennes liv förlorat – det har det alltid varit, ty hon har för evigt berörts av både liv och död.