En poetisk och absurd skildring av vardagen som lågintensivt krig. Anders Almingefeldt blandar självironi, samhällssatir och existensiell trötthet i en diktvärld där Alingsås, kärlek, ensamhet, arbete och världshistoria möts. Med humor som försvar pendlar rösten mellan standup, bekännelser och filosofisk monolog.