Sista numret av den finlandssvenska kvällstidningen Nya Pressen kom ut i februari 1974. Bland de sörjande fanns den då elvaåriga Henrika Ringbom, som såg sig berövad sin viktigaste källa till kunskap om världen. Drygt trettio år senare skulle hon komma att återvända till tidningen och igen inhämta häpnadsväckande och omskakande uppgifter om kriget i Vietnam, våldet i USA och kvinnan i Finland, bunnies, hippies, pinuppor, terrorister och astronauter, samt det högteknologiska liv, med ett väder helt och hållet styrt från Bryssel, som vi förmodades leva år 2001. Resultatet blev en bångstyrig prosadiktsamling som roar och insisterar, oroar och konsternerar. Det är en många gånger överraskande bild av decennieskiftet 1960-1970 som här kristalliseras ut, filtrerad genom kvällspressjournalistik och ett medvetande som trettio år senare frågar sig: Vad var det som hände? I världen, med mig? Nya Pressen utkom i Helsingfors under åren 1883-1900 och 1906-1974. Under förryskningsperioden i slutet av 1890-talet drabbades tidningen hårt av censuren, men fortsatte att försvara Finlands konstitution. År 1900 förbjöds NP av storfurstendömet Finlands generalguvernör Bobrikoff. Den började ges ut igen år 1906, då som kvällstidning. Också senare kännetecknades Nya Pressen av en relativt stor frispråkighet. Nedläggningen år 1974 uppgavs dock av ägaren Konstsamfundet ha ekonomiska orsaker.