"Franz Kafka och Runar Schildt föds 1883 respektive 1888. Kafka dör 1924 av tuberkulos, Schildt för egen hand ett år senare... För både Schildt och Kafka kommer första världskriget att innebära en radikal förändring, båda kommer plötsligt att leva i nyblivet självständiga länder där den språkliga majoriteten, till vilken de själva inte hör, i motsats till tidigare entydigt innehar den politiska makten. Tyskans betydelse i Tjeckoslovakien blir sekundär, liksom så småningom svenskans betydelse i Finland ... Tittar man på det som blivit kvar av dessa författares liv, det vill säga deras verk, är skillnaderna förstås uppenbara och avsevärda. Men det är framför allt följande sammanförande skillnad det skall handla om: Att Kafka skriver för att kunna dö medan Schildt dör för att han inte kan skriva." I Förlorat har poeten Peter Mickwitz samlat fyra essäer som i vid bemärkelse kretsar kring temat "skrivandet som förlust". Förutom om Kafka och den idag nästan bortglömda novellisten Runar Schildt handlar texterna bland annat om Samuel Beckett och den portugisiska författarinnan Clarice Lispector, som idag upplever något av en renässans. I Mickwitz essäer blandas allvar och sorg med glädje, parodi och ironi. I bakgrunden till många av texterna figurerar författaren och litteraturtänkaren Maurice Blanchot, och framför allt filosofen Emmanuel Levinas. Förutom att Förlorat är uppdelad i fyra essäer är boken också delad på höjden: parallellt med essäerna löper genom hela boken i övermarginalen ett slags ordbok. Dessa övertexter består av utkast till en poetik, av arbetsboksfragment, av en citatsamling, och mera. Övertexterna och de egentliga essäerna både korresponderar och strider med varandra på ett sätt som ger läsningen djup och vidd. Förlorat kan också läsas som ett slags parallellarbete och kommentar till Mickwitz poesi.