I Ulla-Lena Lundbergs nya roman eldar man i spisar och kakelugnar, tänder oljelampan på bordet och ger sig ut i mörkret med stallyktan i handen. Värme och ljus är förutsättningen för överlevnad under vintrarna i Finland. På samma sätt är det lågan i idealistens bröst som håller entusiasmen vid makt, och hänförelsens eld som åstadkommer stora ting under slutet av 1800-talet, de stora folkrörelsernas tid i Finland. Finns folkhögskola blir centrum för skildringen. Själva grundandet av folkhögskolan är en triumf, och här utspelar sig livgivande samtal och diskussioner. Under Finlands förryskningsperiod blir avvägningen mellan aktivism och laglydighet ett konfliktämne. Folkhögskolan är opolitisk och borde vara en oas av lugn och civilisation, men… Tiden från Vasa brand och Krimkriget fram till inbördeskriget och 1920-talet åskådliggörs genom ett antal huvudaktörer. Vi får följa tre kärlekspar ur tre generationer från analfabetism via fruntimmersskolor och universitet till istadig skolvägran. Långa perioder måste Finlands öden stå tillbaka för det enskilda livet, alla personliga sorger, allt tvivel, hela det oändliga slitet under långa vardagar. Framför allt den allt uppslukande, syrekrävande kärleken.