Allt börjar med två landskapsmålningar av den nederländska konstnären Hercules Seghers (1589 1638).

Den ena hänger i Uffizierna, den andra på poetens vägg i vardagsrummet. Målningarna är så gott som identiska, och samtidigt helt olika: den ena är vänlig och konkret, den andra butter och abstrakt. Dikterna i Av bilden befinner sig i det spänningsfält som uppstår mellan dessa likheter och olikheter. De undersöker vad ett landskap är: vad är det att se och vilken är seendets etik? De frågar sig också vad en avbildning av ett landskap säger; vem och vad är det som talar i bilden?

Boken avslutas med essän Till det abstraktas lov som tar avstamp i Samuel Becketts livslånga intresse för bildkonst. Via Becketts kunskapsrika och originella engagemang i nederländsk 1600-talskonst och hans parallella intresse för den nyaste och mest abstrakta konsten förs läsaren in i det ingenmansland Beckett menade att landskapskonst borde vara.