Henrik Janssons nya roman är en berättelse om två bröder, om svek och svåra barndomsminnen. En vacker och ömsint samlevnadsskildring. En gestaltning av den författande huvudpersonens balansgång mellan det skrivna och levda, mellan sant och falskt, och inte minst en inträngande skildring av kampen mot en medfödd, kronisk sjukdom. I sitt författarskap ger Henrik Jansson röst åt människor som kan förefalla söndriga, men som ändå kämpar vidare med sin vardag och just i sin svaghet är värda respekt. Han synliggör det vackra i det vid första anblicken osköna. Henrik Jansson är fri författare men även frilanskritiker och ledare för skrivarkurser samt litteratur- och rockkritiker. Som tonåring hade han två drömmar. Den ena var att bli rockmusiker. Den andra var att bli författare. Han intresserar sig för tidlösa teman såsom människorelationer, kärlekens fram- och baksidor, relationer mellan generationer. Han väver också gärna in samhällskritik i sitt berättande, och ställer frågor om vad begrepp som medmänsklighet och solidaritet idag kan innebära. Jansson debuterade år 1981 med novellsamlingen Lit de parade. Det har blivit fler novellsamlingar och också en del lyrik med åren, men i förstahand har Jansson gett ut romaner, senast Brev från bar Aurora (2010). År 1987 doktorerade han i litteraturvetenskap med avhandlingen Per Olov Enquist och det inställda upproret. Källa: Författarnas Österbotten