Ann-Helene Attianeses femte diktsamling handlar om att närma sig en plats som nykomling och den trevande, krävande processen att göra den till sin egen, att slå rot medan flugor fastnar på gula remsor och kosvansar svänger i maklig takt. Här möts den konkreta iakttagelsen och det universella perspektivet utifrån en förundran över det mänskliga varandets vardag och mysterier.