”I en nations kulturhistoria intar en speciell plats de böcker som talar om den nationens liv och varaktighet, dess tradition, kultur och historia. I det bosniska folkets kulturhistoria utgör kungabrev av ban Kulin, stećci [gravstenar], värdefulla verk av Muhamed Hevai Uskufi och Matija Divković och andra viktiga personer, grunden för landets kulturella identitet. Tack vare dessa traditioner, tack vare de bevarade skrifterna i sten, har grunden för Bosnien och dess folk bevarats. De mest värdefulla böckerna skrevs som vittnar om kontinuiteten i deras egen varaktighet. Det skrivs historia som kan förnekas, förfalskas, ändras, men det som hände och det som skrevs i tid kan inte raderas på något sätt. En hel kultur, identitet, tillvaro har vuxit fram på basis av det förflutna… Så länge som ättlingarna minns sina förfäders fotspår kan man tydligt skymta den väg som nya generationer kommer att följa. Bosnien är en del av en stor världsfamilj och gör med sin rika historia ett omätligt bidrag till civilisationen.” Mehmed Pargan ********** ”Livet är alltid ett steg före döden. Berättelseboken ’Pamti stope’ av författaren Amela Isanović representerar ett slags organisering av verkligheten, som sammanfattar forskningsresultaten som ett behov för dagens läsare att bli påminda eller till och med bekanta sig med betydande historiska händelser i Bosnien och Hercegovina, vilket framkallar rollerna av stora män, forskare, humanister och att föra människor närmare vad som är dess rötter är heliga, varma, mänskliga och mycket nödvändiga och kan bara belysas med ord. Med ord som stimulerar andan, själens upphöjelse, gnistrande, skarpa, ibland epigrammatiska för att inte lämna några djupa spår, utan mnemoniskt, genom att katalogisera känslor, koppla samman händelser som bäst tjänade till att uppnå den förutfattade effekten, att som en nation och ett land vi var och är värda, speciella, heliga i sin renhet, att vår väg är svår, blodig och smärtsam, men att varje steg är värt det.” Dr Larisa Softić-Gasal ********** Amela Isanović föddes 1973 i Zvornik, Bosnien och Hercegovina. Hon tog examen från Pedagogiska akademin, Institutionen för bosniska språk och litteratur, 1996, och 2011 från Filosofiska fakulteten i Tuzla, där hon fick titeln professor i bosniskt språk och litteratur, och 2014 tog hon magisterexamen i det bosniska språkets historia. Hon är författare till handboken ”Modeller för undervisningsförberedelser i språkundervisningen” (2009). Sedan 2003 har hon aktivt engagerat sig i dockteater, gjort dockor, anordnat dockföreställningar, skrivit manus för dockteater och aktivt arbetat för att främja dockteater som ett kreativt förhållningssätt till undervisning. Hon arbetade aktivt med att utbilda pedagoger och lärare i användningen av dockor i och utanför klassen. Baserat på denna erfarenhet skapades metodhandböckerna ”Min barndoms docka” (2008) och ”Dockan i undervisningen” (2014), samt ”Manualen för lärare i det bosniska språket”. Hon är manusförfattare till ett flertal radio- och TV-program inom dokumentär- och utbildningsprogram. Hon bor för närvarande i Göteborg, där hon arbetar som bosniska språklärare.